Jag längtar tills om ett halv år när jag har glömt hur psykiskt och fysiskt påfrestande denna operation har varit. Innan operationen så var jag väldigt glad men nu, efter vad jag gått igenom, vill jag inte ens tänka på operationen. Jag har velat gråta varje dag, men har inte kunnat pågrund av silikonplattorna som sitter i näsan. Och smärtan jag har behövt utså, har aldrig känt sån smärta som när jag skulle dra ut "tampongerna" ur näsan dagen efter operationen. Vi skulle egentligen göra det hemma själva men jag kände på mig att jag skulle flippa ur så vi åkte upp på Akademiska istället, och tack för det för jag skulle aldrig kunna förlåta min mamma om hon hade dragit ut dem... Jag skrek rakt ut och kunde inte ens gråta för att smärtan var olidlig - jag har aldrig upplevt sådan smärta förut, skala 10 på min smärtskala.